Högskolan – eiffeltorn eller fabrik?
Det har länge diskuterats huruvida universitetet och högskolor ska betraktas som ett eiffeltorn eller en fabrik. Den första utgångspunkten innebär att lärosätena på egen hand har att bestämma vilka kurser och utbildningar som ska erbjudas för att forma deltagarna till bildade samhällsmedborgare, medan den andra utgångspunkten innebär att lärosätena har att producera det som arbetsmarknaden efterfrågar och utbilda deltagarna inför deras kommande yrkesliv.
Oavsett utgångspunkt har synen på högre utbildning länge varit att det är något som framför allt yngre personer genomgår innan de blir bildade samhällsmedborgare och/eller inleder sina yrkesbanor. Traditionellt har många universitets- och högskoleutbildade personer också varit sin bransch trogen och ibland tillbringat sina yrkesverksamma år på en och samma arbetsplats. Anställdas vidareutbildning har främst varit en fråga för arbetsgivarna.
En förändrad arbetsmarknad ställer nya krav på utbildning
Svensk arbetsmarknad är dock inte längre lika statisk som tidigare. Varje år beräknas cirka 900 000 jobb omsättas samtidigt som närmare 500 000 jobb försvinner och ett något större antal tillkommer. Detta ställer nya krav på den högre utbildningen. De i många stycken genomgripande förändringar som både Sverige och stora delar av övriga världen genomgår till följd av digitalisering och automatisering bidrar ytterligare till att utbildningskartan behöver ritas om. Den tekniska utvecklingen ger nya möjligheter att stödja lärande beroende eller oberoende av samtidighet och såväl på plats i lektionssalar som på distans via mobila enheter eller stationära datorer och där kommunikationen sker via lärplattformar, videokonferenssystem eller sociala medier.
Men varför stanna där? Minst lika viktigt är det att diskutera vad som kan göras för att utbildningar riktade till redan yrkesverksamma ska bidra till en bättre matchning på arbetsmarknaden.
Vän av ordning kan förvisso peka på att strukturomvandlingar inte är någonting nytt, men denna gång rör det sig om snabba förändringar som genomsyrar hela samhället. Sådana förändringar prövar även arbetsgivares och anställdas vilja och förmåga att snabbt ta till sig ny teknik, nya affärsmodeller, nya arbetssätt och inte minst nödvändiga kompetenser för att möta en förändrad tillvaro.
Diskussionerna handlar ofta om vad som saknas för att yrkesutbildningarna ska anpassas till framtida behov. Men varför stanna där? Minst lika viktigt är det att diskutera vad som kan göras för att utbildningar riktade till redan yrkesverksamma ska bidra till en bättre matchning på arbetsmarknaden. Här har Riksrevisionen betonat att högre utbildning har en central roll i fråga om att utveckla avancerade kompetenser tillämpliga i ett digitaliserat samhälle. Därmed skulle utbildning för de redan yrkesverksamma kunna vara en kärnuppgift för universitetet och högskolor och med det skulle en delvis ny syn på lärande kunna växa fram.
BUFFL – pilotprojekt för kompetensutveckling inom bank- och finansbranschen
Genom att fokusera på hur sociala och tekniska nätverk kan möjliggöra nya former av kompetensutveckling utmanar Mittuniversitetet och Centrum för forskning och ekonomiska relationer (CER) den rådande synen på kompetensutveckling och lärande. Konkret arbetar vi med att utveckla korta flexibla universitetskurser med ett användarvänligt teknikstöd och med att sudda ut traditionella gränser mellan formellt och informellt lärande.
Ett pågående pilotprojekt kallat BUFFL (Branschutveckling hos banker och försäkringsbolag genom flexibelt livslångt lärande) – som finansieras av Sveriges innovationsmyndighet Vinnova – riktar sig primärt till specialister inom bank och försäkring i syfte att vidareutveckla pågående och initiera nya kompetensutvecklingsinsatser inom denna bransch. Målet med projektet är emellertid mycket högre ställt än att skapa kurser för denna specifika målgrupp. Ambitionen är att utveckla en nationellt användbar modell för utbildning för yrkesverksamma inom alla typer av branscher som behöver sådana kompetenser som kan hjälpa dem att hantera ständiga förändringar och där det flexibla lärandet för både individer och organisationer är i fokus.
Konkret arbetar vi med att utveckla korta flexibla universitetskurser med ett användarvänligt teknikstöd och med att sudda ut traditionella gränser mellan formellt och informellt lärande.
I BUFFL-projektet medverkar lärare och forskare i företagsekonomi, informatik och utbildningsvetenskap från Mittuniversitetet, Uppsala universitet och Högskolan Kristianstad. Med i projektet finns även åtta organisationer verksamma i CER-nätverket: Amendo, If, Länsförsäkringar, Nordea, SEB, Skandia, Sparbanken Skåne och SPV. I denna gruppering kopplas lärosäten och organisationer ihop, vilket medför att kurserna växer fram utifrån båda parters behov. Istället för att se universitet och högskolor som eiffeltorn (med lärosätenas behov som styrande) eller fabriker (med de omgivande organisationernas behov som styrande) används en nätverksmetafor för att visa att lika stor hänsyn behöver tas till bådas behov och önskemål. Därmed minskar risken för att lärosätena reduceras till leverantörer av utbildning och att organisationerna reduceras till att enbart bli mottagare av kunskap.
Flexibla studier inom tre områden
Projektet innehåller tre faser: förprojektering, genomförande och utvärdering. I förprojekteringsfasen valdes tre temaområden ut baserat på de medverkande organisationernas önskemål: företagsvärdering, förändringsledning respektive kund- och affärsrelationer. Inom varje tema utvecklades en modul motsvarande en veckas heltidsstudier (1,5 högskolepoäng), en modul motsvarande två veckors heltidsstudier (3 högskolepoäng) och en modul motsvarande tre veckors heltidsstudier (4,5 högskolepoäng). Modulerna kan läsas separata eller tillsammans med andra moduler, i valfri ordning, inom det aktuella temat och som mest rendera i 9 högskolepoäng. Efter diverse tester i den första delen av genomförandefasen och därefter gjorda anpassningar är studietakten nu 20 procent (då det visat sig vara lämpligt när kursmodulerna ska klaras av parallellt med ordinarie arbetsuppgifter).
De hittills genomförda utvärderingarna visar vidare att deltagarna uppskattar att tidpunkterna för kursstart och kursslut är fastställda (för att möjliggöra god planering hos medverkande organisationer, kursdeltagare och lärare), men att kursdeltagarna i övrigt förväntar sig största möjliga flexibilitet och största möjliga support vad gäller administrativt, pedagogiskt och tekniskt stöd. Flexibiliteten i tid och rum begränsar dock möjligheten att skapa aktivitet i de virtuella klassrummen och det är något som vi ännu inte kommit tillrätta med. Det står också klart att stödfunktionerna behöver förbättras, även om det underlättar något att deltagarna använder sina egna eller sina organisationers datorer.
Stöd från organisationen viktigt för att lyckas
Det kanske mest utmärkande draget (och den största skillnaden gentemot traditionella universitets- och högskolekurser) är att kursdeltagarna arbetar med data från den egna organisationen utifrån autentiska utmaningar och att de kopplar teoretiska kunskaper till det mer praktiskt orienterade arbetet med egna data. Varje kursmodul examineras i form av två uppgifter, en relaterad till innehållet i kurslitteraturen och en med betoning på uppgiften som bygger på organisationens egna data. Kopplat till detta kommer den dimension som tillförs när deltagare från olika organisationer utbyter branschrelaterade erfarenheter med varandra. Vidare medför de kontinuerliga utvärderingarna att de kursmoduler som upprepas flera gånger ständigt kan förfinas.
Det kanske mest utmärkande draget är att kursdeltagarna arbetar med data från den egna organisationen utifrån autentiska utmaningar och att de kopplar teoretiska kunskaper till det mer praktiskt orienterade arbetet med egna data.
Noterbart är att preliminära utvärderingsresultat påvisar vikten av organisatoriskt stöd i så måtto att ensamma deltagare från en organisation hoppar av i större utsträckning än deltagare som har stöd av andra deltagare från samma organisation. Utvärderingarna visar också att detta sätt att bedriva utbildning är lika ovant för de medverkande organisationerna som för lärosätena. Kursmodulerna tenderar att bli egna öar utan koppling till andra kompetensutvecklingssatsningar.
Vidare behöver deltagarna ges goda förutsättningar att kunna genomföra kursmodulerna parallellt med ordinarie arbetsuppgifter. Av särskilt stor vikt är att deltagarna kan arbeta med uppgifter som är relevanta, aktuella och av värde för organisationens utveckling. Halvhjärtat förberedelsearbete ger halvhjärtat utfall både för individer och för organisationer. Vi har ännu inte sett ett enda exempel på att en organisation har anmält nya deltagare till en kursmodul som deras kollegor redan har gått. Därmed har ingen organisation tagit tillvara på möjligheten att medarbetare kan arbeta vidare med en organisations egna data utifrån vad deras kollegor kommit fram till när de tidigare gick samma kursmodul.
Förutsättningar för att på ett positivt sätt tänja på gränserna
Sammanfattningsvis har både lärosätena och de medverkande organisationerna många saker kvar att lära och fortsatta dialoger behöver föras för att denna form av teknikstött flexibelt livslångt lärande på allvar ska gynna lärosätenas, de medverkande organisationernas och de deltagande individernas utveckling. Samtidigt kan vi notera att utbildningsformen har förutsättningar att på ett positivt sätt tänja på gränserna mellan utbildning och konsultation, mellan formellt och informellt lärande, mellan teoretiskt inhämtad och praktiskt förvärvad kunskap och mellan individers professionella utveckling och organisationsutveckling. Viktigast av allt, vi hyser gott hopp om att BUFFL-projektet ska kunna ligga till grund för utformningen av en nationell modell för korta teknikstödda flexibla universitetskurser riktade till yrkesverksamma.
Av Peter Öhman
Professor i företagsekonomi samt ledare för Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER) vid Mittuniversitetet.
Centrum för forskning om ekonomiska relationer (CER) vid Mittuniversitetet bedriver branschnära forskning om företags och individers ekonomiska relationer, företrädesvis inom branscherna bank, fastighet, försäkring, pension och revision.